Let's dance to The Felice Brothers... not

Ibland känns det som man är den enda människan i Sverige som har god smak. Jag har tjatat mig blå om Felice Brothers för människor som borde vetat bättre, men ingen har nappat. Fixar inte sångaren, tråkigt, kassa låtar är bara några av omdömena. Själv tycker jag det är lysande. Föga originellt, men bra. Att bandet ser ut som en trailer park variant av The Band ca 1968 gör ju inte saken sämre. Döm själva, är det mig det är fel på?

Tom Waits for no one

Jag såg The Dark Knight för några veckor sedan. Precis som alla andra imponerades jag av Heath Ledger som Jokern. Hans sätt att tala påminde mig otroligt om Tom Waits och jag lämnade salongen med Waits ekande i mitt huvud. Ingen kan berätta historier som Tom Waits. När jag kom hem rotade jag fram lite live bootlegs och bara lyssnade på hans sluddriga historier mellan låtarna. Str komik. Jag hoppas att det någon gång kommer en box med de fantastiska historierna i toppljud. Det vore en kulturgärning.



Tom Waits i make up?



Heath Ledger?

Catching up

Sommaren är över, OS börjar bli lite tröttsamt och pappaledigheten har inte riktigt satt sig ännu. Läge att börja blogga igen. Semestern har verkligen varit toppen. Hyggligt väder, trevligt boende och treviga besök.

På fotbollsfronten har det gått trögt för mitt HBK. Hade hoppats att de skulle klättra uppåt, men nja. Inför EM-uppehållet låg Klobben två poäng bakom Bajen, nu ligger de väl 10. Kanske var segern mot Helsingborg början på något stort. Fan tro't.

Mitt semester soundtrack har bestått av:
Fleet Foxes
My Morning Jackets - Evil Urges
The Hold Steady - Stay Positive
Jakob Dylans soloplatta
Coldplay - Viva la vida... (är bättre än vad jag skulle erkänna öppet)

Höstens konserter med Hold Steady och MMJ gör att höstmörkret känns överkomligt.

På jobbfonten är det stiltje. Jag leker med tanken att skriva en bok om att använda film i undervisningen, men ännu är det bara en diffus idé. Förhoppningsvis kan den ta fastare form här på tangorabatt.