Vad var det jag sa...

Trägen vinner. Jag har tippat Spanien som vinnare i allaVM och EM sedan 1986. Äntligen!!! Synd att jag inte tippade i år bara.

I'll have the usual

Stammis... Visst blir man barnsligt förtjust över tanken att vara stammis. Jag går till ett fik på Kocksgatan med jämna mellanrum. Det är ett hyggligt ställe. Ofta finns det plats och det ligger lagom off, så där är lugnt och skönt. Stället heter Caffè Testolin och delar lokal med ett galleri. Hela atmösfären andas New York och The Village, inbillar jag mig.Ett toppenfik med andra ord.

Hursomhelst, killen som har stället är jäkligt duktig på att komma ihåg hur man vill ha sitt kaffe. Jag behöver bara sticka in huvudet innan han nickar och säger dubbel macchiato. Jag vet att det är hans affärsidé och jag vet att det är ett ganska billigt trick, men jag charmas något grymt av det. Det tilltalar mitt ego att någon i den här hyggligt stora staden bemödar sig med att komma ihåg hur jag vill ha mitt kaffe. Som sagt, när det börjar suga i kaffetarmen är blir det till Testolin jag går. Inte för att deras kaffe är bättre, billigare eller exklusivare än någon annanstans i min cafédjungel, men därför att jag får en egoboast när jag kommer och ett ciao när jag går. Så enkelt är det.

Business as usual

Efter en riktigt trevlig midsommarhelg (Varför firar inte fler människor midsommar i stan? Eller förresten, glöm det) är allt som vanligt igen. M jobbar, E är på dagis och jag sitter hemma med L. Längtar något vansinngt efter västkusten nu.Semester, kom snart. x antal veckor i ett hus två stenkast från det riktiga havet är inte fel.

Laddar för fullt för Springsteen nu. Tyvärr lyssnar jag bara på material mellan 75-80, så jag lär bli besviken eftersom lejonparten av konserten kommer att bestå av material från de senare åren. Jag förstår och respekterar det, men jag vill så gärna uppleva en 28 årig Bruce i stället för dagens ölmagade rockmiljonär.
Vad göra?



På tal om musik, konserter och gamla gubbar, varför kommer inte Tom Waits till Sverige? Där kan vi snacka vital.

Totaal Voetbal

Idag gäller det.Klädde upp lilla E i den nyinköpta matchtröjan med nr 10 och Imbrahimovic på ryggen. Jag är otroligt nervös inför matchen. Jag tror inte Sverige fixar det. Det är ju som upplagt för en förnedrande 0-1 förlust. Har i och för sig varit pessimistisk hela EM, men nu har jag verkligen den där magkänslann som säger att Sverige ofta är sämre mot lite sämre motstånd. Ingen skulle bli gladare än jag om jag hade fel. Vill gärna se kvarten på den lokala puben (se tidigare inlägg) som ägs av en holländare. Känns inte lika kul att gå och kolla på Ryssland-Holland.

Från det ena till det andra. Här är min playlist för tillfället:


(You Gonna Walk) Don't Look Back - Peter Tosh & Mick Jagger
The Love Me Tenderly - The Felice Brothers
Librarian - My Morning Jacket
Let's Kill Saturday Night (live) - Robbie Fulks
Queen Of The Go-Go Girls - Mudcrutch
New York City - Mason Jennings
She Don't Mind The Rain - The Rosewood Thieves
Happy Spirits - Radar Bros.
The Kids Don't Stand A Chance - Vampire Weekend
Valley OF The Low Sun - Jakob Dylan
Your Protector - Fleet Foxes
All That You Have Is Your Soul - Emmylou Harris
Show Me - Over the Rhine
Loving Cup (feat. Jack White III) - Rolling Stones
Change Is Hard - She & Him
Fannin' street - Scarlett Johansson
Carolina Drama - Raconteurs
When The Boys Come Marching Home - David Bowie
Violet Hill - Coldplay

Rapport från mellanmjölkens land

Efter en vecka som hemmapappa har jag nu börjat fila lite på de årliga sommarblandskivorna. Just nuvill jag ha My Morning Jacket på alla blandskivor. Senaste skivan är ju monumental. Först när jag hörde den blev jag lite förbannad. Vad var det här? 80-talsfunk, falsettsång? AOR? Vad fan? Men sedan växte växte skivan för varje lyssning. Nu nynnar jag på Librarian och I'm Amazed dagarna i ända.

Sommarlovet är nära nu

Idag har jag haft min sista lektion. Nu återstår bara avslutning med mentorsgruppen och en studiedag på måndag. Därefter härlig ledighet. Kan inte nog poängtera vilken efterlängtad ledighet det här är. Nu ska jag vara hemma med lilla Lisa ett tag och fundera över mina "options".

Nja jag ljög lite grann där. Det återstår ett litteratursamtal. Vi har läst en bok i kollegiet. Man Walks Into a Room av Nicole Krauss. Boken är verkligen inget att rekommendera. Den börjar lysande, men sedan mynnar den ut i ett 150 sidor långt jaha. Den handlar om en man i 35 årsåldern som får en hjärntumör och vid borttagandet drabbas av minnesförlust. Allt efter 11 års ålder är som bortblåst. Bra upplägg, vemodig ton och fantasieggande åtminstopne de första sjuttio sidorna, sedan rasar allt. Den får en och en halv kateder av mig. Då är jag snäll.