Rock n' roll suicide...

Igår var jag på konsert. Jag såg Band of Horses på Annexet. Gott så, om det inte vore för två saker. Dels den stockholmscoola, lätt blasé attityden hos publiken. Du vet, vi som är för coola att ens applådera mellan låtarna-stuket. Det får man ta dock. Jag är själv inte mycket för att hoppa och skrika på konsert. Vad som stör mig mer är alla j-a mobiltelefoner. Folk betalar flera hundra kr för att stå och filma en låtsnutt trettio meter från scen. Det bidrar ju bara till att man inte deltar i konserten. Inte nog med filmandet, det ska också bloggas, twittras, facebookas och tas bilder på polarna. Vad fan, stanna hemma med datorn istället om det nu är så viktigt. Att gå på konsert för mig är att gå upp i musiken och möta bandet för att ge tillbaka lite av den energin som bandet har gett mig genom musiken. Kanske är jag bara gubbig och bitter, men det känns som om insikten att resten av mitt liv behöva stå framför scener i ett hav av smartphones berättigar den känslan i så fall.