Idag är jag lite trött. Det blev inte särskilt sent eller mycket igår, men jag känner att jag inte är tjugofem längre.
Jag har de senaste veckorna lyssnat en del på Grateful Dead. Speciellt perioderna 1970-1972 och 1980-1990 är särdeles fina. Jag hittade en del konserter på Youtube som är fina. Speciellt en från New Jersey 1989 med Clerence Clemmons på sax. Titta själv och njut av gubbarna. De är bara så anti-rock n' roll. Några ser ut som om de arbetade på en mekanisk verkstad i Mellansverige, andra som träslöjdslärare och Bob Weir har konsekvent på sig väldigt gayiga, korta shorts. Mycket skägg får man också för pengarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar